Lisa Ajax firar avancemanget till finalen

Lisa Ajax firar avancemanget till finalen

I kampen för att göra Melodifestivalen mer tillgänglig för alla har SVT nu fått ett program som kan sammanfattas med ett ord:
Mainstream.
Och där finns även problemet: Melodifestivalen har aldrig varit, och ska heller aldrig vara, mainstream!

Poplights forne chefredaktör Gustav Dahlander, numera på SVT, skrev för ett par år sedan en krönika om Melodifestivalens olika faser, rent låtmässigt, genom åren. Jag vill minnas att den i stort gick ut på följande (Årtalen är ungefärliga):

♦ I slutet av 90-talet, fram till och med att SVT införde deltävlingar 2002 handlade Melodifestivalen rätt och slätt om klassiska schlagers. Låtarna var på svenska, artisterna var svenska och igenkänningsfaktorn var hög. Programmet var inte superpopulärt, men lockade ändå tittare.

♦ Mellan 2002 och 2006 moderniserades tävlingen på många sätt. Koreografi och show blev allt viktigare, men framför allt skapades en modern schlager, anpassad för 2000-talet. Typiska låtar? ”Evighet”, ”Not a sinner nor a saint”, ”Det gör ont” med flera.

♦ Under åren 2007 till 2010 fortsatte moderniseringen. Schlagern gick mer mot att bli en poplåt som även skulle fungera utanför Melodifestivalen, det var ett tänk som såväl implicit som explicit genomsyrade festivalen. Exempel ser vi hos bidrag framförda av BWO, Måns Zelmerlöw, Alcazar med flera.

♦ Sedan händer något mycket intressant. 2009 införs förinspelad körmusik vilket ger artisterna stort utrymme för en slagkraftig scenshow. Redan 2010 ser vi Eric Saade framföra ”Manboy” på ett sätt som då ansågs mer eller mindre unikt, och trenden fortsätter fram till 2014 med häftiga nummer av bland andra Danny Saucedo, Anton Edwall, Oscar Zia och David Lindgren. Nu har Melodifestivalen lämnat sitt fack och artisterna börjar istället att se på tävlingen som en språngbräda ut i Musiksverige.

Till sist är vi framme vid idag, och vad kan vi nu se av utvecklingen?
Melodifestivalen bantades under fjolåret, från 32 till 28 bidrag. Christer Björkman var då tydlig med att det var för att upprätthålla kvaliteten på tävlingen, bottennappen skulle helt enkelt elimineras.
Och där har SVT onekligen lyckats.
Ser vi på Melodifestivalen 2015-2016 är det slående hur hög lägstanivån har varit i deltävlingarna. Borta är skämskudden, den behöver inte TV-tittarna längre.

Melodifestivalen måste få vara spretig

Så varför är jag ändå inte nöjd?
Jo, det är såpass enkelt att SVT håller på att göra Melodifestivalen till en av få saker den absolut inte får vara:
Mainstream!
Hela festivalens historia bygger på kontroverser, åsikter, debatt och förvirring. De konstiga bidragen har historiskt sett avlöst varandra, och det har vissa år spretat rejält kvalitetsmässigt.
Men det är också därför det har varit ett program för hela svenska folket. Det är därför flera miljoner människor ser sig nödgade att bänka sig framför TV:n varje lördag i februari och mars.
För vilka bidrag är det man minns? Fråga bara Jonas Gardell, vars schlagerskola i lördags pekade på framgångsreceptet med de galna artisterna.

Att tävlingen är spretig handlar dock inte bara om kvalitet. Det indikerar även att det finns någonting för alla i en tävling som nu ska vara ”hela Sveriges fest”. Blir Melodifestivalen mainstream kommer den till slut att urvattnas och sedermera bli ointressant.
SVT kan i år inte skryta med några rekordsiffror, trots att Sverige sitter som regerande Eurovisionmästare. Det om något är ett tecken på att allt kanske inte står rätt till ändå.

afterdark 002Tecknen på detta blev som tydligast nu i lördags, när Melodifestivalen gästade Norrköping.
I mitt och mångas tycke var det ett förhållandevis starkt startfält som ställde upp. Med detta vill jag mena att det inte fanns någon given jumbo, de flesta låtarna hade ändå något. Men fanns det verkligen någon topp?
Klart är i alla fall att vi nu har äntrat en ny era där mer mainstream/ungdomlig musik på allvar slår sig fram. Då finns det givetvis de artister som förlorar på detta.

After Dark debuterade redan 2003 med ”La dolce vita”. Då blev numret en snackis, musiken låg rätt i tiden och det slutade med en tredjeplats. Och trots att comebacken 2007 inte gick vägen resultatmässigt, hade ändå jag förhoppningar om att ”Kom ut som en stjärna” skulle kamma hem en bra placering i Norrköping.
Utan att låta högfärdig vill jag trots allt påstå att jag känner igen en bra schlager när jag hör den. En sådan hörde jag i lördags. Det var precis som ”på den gamla goda tiden” (notera att jag snart ska fylla 26) då flera bidrag av liknande karaktär äntrade scenen i varje deltävling. Refrängen förde mig tillbaka till 2001 och Antiques oförglömliga ”Die for you”. Det verkligen kändes i magen att man backade klockan ett drygt decennium.

Var är de rosa elefanterna?

Men det här är inte 2006.
Året är 2016 och det är trots allt 15 år sedan Antique slog igenom i Eurovision. Allt detta blev skrämmande tydligt när After Dark kom på en sista plats i Norrköping.
Visst, konkurrensen var tuff, men ändå inte stenhård.
Jag vill inte låta det subjektiva tyckandet styra den här krönikan alltför mycket, så jag ska undvika att tala alltför mycket om resultatet och vad jag tycker om det.
Men tydligt var i alla fall att den klassiska schlagern, om än i semi-modern tappning, nu är helt utdöd i Melodifestivalen. Kanske är det inte vad folk vill ha, kanske beror det på något annat.
Kanske är det precis som vad Christer Lindarw sa till Expressen efteråt:
– Jag tror att det kan vara en teknikfråga. Vår publik har inte riktigt lärt sig hur man laddar ned en app.

Jag tror personligen att förklaringen är mer komplex än så, men resultatet talade sitt språk.
Tävlingen blir mer mainstream, att sticka ut finns inte längre på kartan.
Borta är de rosa elefanterna (2006), striptease på bästa sändningstid (2007), en tysk ”porrkung” (2006) och en ryska som bara vill ha vodka och skaka rumpa (2008).

Det var inte alltid av yppersta kvalitet.
Herregud, ofta var det inte ens i närheten av bra.
Men det var det som var den Melodifestival vi alla älskade att hata. Likväl för dess toppar som för dess dalar.
Markus Larsson, krönikör på Aftonbladet, sammanfattade kortfattat i lördags den känsla jag nu har inför kommande års Melodifestivaler:
– Det blir säkert helt ok…