_MG_0773Den tredje deltävlingen i Melodifestivalen 2015 kan mycket väl tänkas gå till historien. Inte för att den var utomordentligt bra, eller för att den var katastrofalt dålig. Deltävlingen i Östersund var så otroligt jämn att varken toppar eller dalar existerade – och så vill nog ingen av oss ha det.

Det blev Jon-Henrik Fjällgren och Isa som tog de två finalplatserna när Melodifestivalen för första gången besökte Sveriges mittpunkt, Östersund. Den förstnämnda var stor favorit, både hos publiken (Mittådalen sameby ligger endast 11 mil från Östersund) och den senare gjorde ett Taylor Swift-inspirerat, stabilt framträdande. Några anmärkningar på resultatet? Inte direkt, antalet röster som kom in var fler än någonsin tidigare, mer än 2,8 miljoner gånger tyckte svenska folket till.

Så vad är då problemet? Rätt låtar vidare, många röster, en glad publik. Och det är väl just där skon klämmer.

Inför Melodifestivalen 2015 berättade Christer Björkman för Poplight att man efter förra årets festival fick kritik för att tävlingen varit för uppstyrd. Det var bristande spontanitet hos programledarna och överlag en för tillrättalagd produktion. Som följd av detta ville Christer Björkman göra tävlingen mer rolig, mer spännande och mer överraskande. Det lät positivt, tänkte jag.

Men efter att ha sett tre deltävlingar och hört tre fjärdedelar av alla låtar verkar det inte bara som att Björkman har misslyckats med att skapa en roligare tävling. Han verkar dessutom ha fått tävlingen att bli ännu mer planerad, vilket har gjort produktionen förutsägbar. Man har alltså inte bara misslyckats med att nå sitt mål, man har istället uppnått motsatsen.

_MG_0441Hur märks då detta? Vi kan börja med programledarna. SVT valde att minska antalet bidrag för att ge dem mer tid att visa upp sig på olika sätt. Jag ska inte säga alltför mycket ont om Sanna Nielsen och Robin Paulsson, men hela deras approach kan sammanfattas med ett ord: Inövat. De är professionella, gör inga misstag och visar sina bästa sidor. Men vad är tanken med alla hemmagjorda låtar? Alla klipp från kulisserna? Jag är inte med på vilken funktion det här fyller. Filippa Bark träffar väl rätt med vart tionde skämt, men med tanke på hennes totala tid i rutan blir hennes medverkan en enda lång väntan på presentationen av resultatet.

Så till det kanske viktigaste då, låtarna! Ni kan vara lugna, jag har inte för avsikt att såga årets låtar vid fotknölarna. Däremot lider årets låtar av samma syndrom som det vi kan se hos programledarna. Allt är tillrättalagt, det finns varken bottennapp eller höjdare. Låtarna präglas istället av ett trallvänligt radiosound, de är anpassade för att klara av tiden efter Melodifestivalen men inte för att förgylla själva tävlingen.

Det finns såklart ett par undantag, men de är få i år. Eric Saade med sin scenshow, Magnus Carlsson med sin klassiska schlager och Jon-Henrik Fjällgren med sin jojk är tre låtar som nu ändå får chansen att lysa upp finalen. Men i övrigt är det slätstruket och jag frågar mig lite varför? Är det skivbolagen som ligger på och vill skapa långvariga, radiovänliga hits istället för en bra tävling? För er som söker efter exempel: Under de senaste fem åren har  jumboplatserna varit till för namn som Mimi Oh, Elin Peterson och Anna-Maria Espinosa. Ikväll var samma placering vikt för Andreas Johnson. Om det hade berott på att alla andra låtar var så fantastiska hade det varit utmärkt, men nu handlade det snarare om att alla låg på samma småtrevliga nivå.

Har Melodifestivalen växt för mycket för sitt eget bästa? Kanske är det så, för kom inte och tro att det inte finns aktörer som vill vara med och påverka tävlingens utbud. Melodifestivalen är ett enormt skyltfönster för ny musik och när branschen förlorar fler och fler konsumenter blir den här typen gratisreklam livsviktig. Och kanske är det därför vi får se en tillrättalagd tävling – för att det passar de intressen som är starkast.

Melodifestivalen är, och kommer under en överskådlig framtid att vara, Sveriges största TV-program. Det vet vi om idag. Men fortsätter den här utvecklingen är jag övertygad om att vi kommer att få se ett minskat intresse. Tävlingen behöver vattendelare, diskussionsämnen, humor och såväl toppar som dalar. Mycket som SVT har gjort för att utveckla Melodifestivalen har varit positivt, men här behöver man gå tillbaka i tiden och se vad som har varit framgångsrikt. Inte gällande genren på låtarna, utan gällande produktion och variation av låtar.

För att summera det hela: En hel deltävling kan inte stå och falla med en jojkande same.

 

PS: Varför säger Sanna inför varenda snabbrepris: ”Ni som ser på SVT play kan endast rösta under snabbgenomgången”. På vilket sätt skulle dator eller TV påverka när man får rösta? Det kan vara det enda kontroversiella jag har hört någon av programledarna säga under det här året, alltid något.