I en deltävling där rekordhöga 2,9 miljoner röster kom in stod Jon Henrik Fjällgren som en av segrarna. Internet har sedan dess flödat om olika åsikter kring det hela – men tillåt mig att förklara varför Jon Henrik är den vi bör skicka till Eurovision Song Contest i Wien.

(c) Jonatan Staaf, Poplight

(c) Jonatan Staaf, Poplight

Två av kvällspressens krönikörer verkade båda rätt eniga när jag träffade dem på efterfesten i Östersund – Jon Henrik Fjällgren tar hem hela tävlingen i Friends Arena. Inte ens om Måns Zelmerlöw jojkar i ”Heroes” så är det till någon nytta.

Internet har det senaste dygnet flödat av kommentarer som får den jojkande samen att framstå som den största vattendelaren vi haft i Sverige sedan Moses och Kajsa Grytt. Folk har delats in i två tydliga läger – antingen skickar vi honom hela vägen till Wien, eller så totalvägrar dem.

Hade jag röstat redan nu så tycker jag vi bör ställa in Örebro, Helsingborg och Friends – bara låta Jon Henrik ta sig till Wien.

Några tror det kan gå bra för honom – andra tror att vi inte ens kvalificerar oss till finalen. Skickar vi Jon Henrik bryr jag mig inte alls om hur det går. Jag bara vill ha honom där. Varför? Därför att det är precis den friska fläkten som Eurovision behöver! Det är det som gör just den tävlingen så underbar.

Fiolspelande norrman, ”den skäggiga damen”, ryska partytanter – det känns som att det vore på sin plats att lägga till en jojkande same på den listan.

Någonting i mig triggar önsketänkandet att Jon Henrik faktiskt kan bli för Sverige 2015 vad Alexander Rybak var för Norge 2009. Båda låtarna representerade sitt land på bästa sätt, och båda har den där blicken i kameran som kan få hela Europa på fall.

Men allt är så klart önsketänkande. Vad den internationella juryn säger i finalen kan givetvis användas som en fingervisning.