DSC01809Då ska det avgöras! Ikväll bestämmer svenska folket vilka tolv artister som går vidare till fredagsfinalerna. Poplight är på plats och rapporterar live om allt som händer under kvällens gång.

Åtta deltagare är redan kvalificerade för kvällens kvalfinal. De övriga tolv semifinalisterna gör upp sinsemellan om fyra stycken wildcards, en extra chans att komma med i höstens långkörare, fredagsfinalerna. Dessutom har två finalister tagits ut och tävlar om ”playbiljetten”, den extra plats i kvalfinalen som tilldelas det bidrag som via TV4 play har fått flest röster. För att summera det hela kommer vi att få se tolv ”gamla” personer delta och en ny som hittills inte stått framför juryn.

Under kvällen kommer vi att få se både den gamla och den nya juryn, på var sin sida av scenen. Upplagt för ”juryduell”?

Först ut är Lisa Ajax som framför What Now (Rihanna). Hon har en imponerande röst, är fruktansvärt säker i sin sång och verkar helt klart hålla nerverna i styr. Det är svårt att se hur hon skulle missa en plats i kvalfinalen. Juryns omdömen är övervägande positiva, endast Clabbe af Geijerstam menar att det var sämre än i måndags, ett uttalande som fick direkt kritik från den nya juryn.

Man rusar på snabbt för att hinna med alla 13 som ska uppträda, plats på scen för Josefine Myrberg! Här får vi höra en modern popballad i form av Pinks I don’t believe you. Scenspråket ser aningen nervöst ut och visst är artikulationen lite överdriven. Men sången är bra, och även Josefine känns som en finalist. Peter Swartling är mäkta imponerad av Josefines framförande, medan Daniel Breitholtz känner att han tappade henne mitt i framträdandet. Överhängande positiv kritik, med några reservationer.

Nu presenterar Anders Bagge kvällens första wildcard, och det går till Rolf Öhlén, som framför Ingen sol här utan dig. Trallvänligt och hemtrevligt, förvisso. Men vid det här stadiet i tävlingen är det väl dags att på allvar visa framfötterna? Jag ställer mig tveksam till att det här går hem. Åsikterna går onekligen isär hos juryn, medan Anders Bagge sågar framträdandet är Alexander Bard riktigt imponerad. Den gamla juryn håller med Bagge och känner att Rolf mestadels sjöng falskt.

Dags för Saranda Hasani, tjejen som handplockades av den gamla juryn och imponerade igår kväll. Ännu en Rihanna låt, We found love. Man hör att hon har ett fantastiskt högt register, och att sångrösten verkligen håller. Men jag känner att jag vill höra mer, att de höga tonerna ska få jobba ännu mer, här blir refrängen för monoton. Men det går inte att klandra sången i sig. Juryn är inte alltför imponerad, Laila menar att konkurrensen bland tjejerna är för tuff. Den gamla juryn instämmer och både Daniel och Kishti menar att de hoppades att få se mer.

(Det är väldigt svårt att höra sången från var vi journalister sitter, precis bredvid livebandet!)

Nu är det Charlie Diars tur, med As long as you love me av Justin Bieber. Charlie har ett skönt gung i rösten, och visar här ändå att han kan handskas med modern pop och snabba texter. Kanske är det lite svajigt när texten är som tyngst, men jag vill ändå höra mer! Clabbe imponeras av den nasala känslan, som han menar är en del av Charlie. Kritiken handlar inte om sången utan istället om hans scenkänsla, Laila menar att Charlie inte är redo för fredagsfinalerna.

Dags för kvällens andra wildcard, som blir Fanny de Aguiar, som framför Heavy in your arms av Florence And The Machine. Fanny har en skör röst ligger och balanserar på rösten hela tiden, vilket kräver en hel del och imponerar. Men blir det inte lite långdraget när ingenting händer, rösten hålls tillbaka istället för att explodera. Skickligt, men föga underhållande. Daniel berömmer den nya juryn för att ha gett Fanny sitt wildcard, han berömmer hennes unika personlighet och röst. Anders menar istället att det var falskt emellanåt, men menar att han ändå vill se mer av henne.

Nu äntrar Niklas Musco scenen för att framföra Michael Boltons klassikter, How am I supposed to live without you. En låt som kräver en hel del i röststyrka. Här finns ett högt register att hämta, det hörs, men sitter refrängen? Det sitter skapligt, men kommer inte juryn anmärka på det högst omoderna låtvalet? Jag gissar att Bard har något att säga om det. Och mycket riktigt, han menar att den här låten var omodern redan på 80-talet. Det var sunkigt, och ”Sikta mot stjärnorna”. Laila instämmer, sluta lyssna på farfars skivor! Clabbe är imponerad, och riktar istället kritiken mot den gamla juryn som måste utveckla Niklas. Daniel går också emot kritiken och menar att det är okej att inte sjunga dagsaktuella låtar.

Plats på scen för ännu en tjej, Matilda Gratte. Hon imponerade på juryn i veckan och sjunger nu Valerie av Amy Winehouse. Det är svårt att inte gilla tonen och rösten, allt smälter samman på ett fantastiskt sätt. Men mest imopnerande är nog Matildas scenspråk, hon agerar som att hon aldrig gjort annat. Känslan säger framtida topp-3, och jublet är öronbedövande. Daniel väljer att hylla sig själv och sitt val av Matilda, och är glad att scenspråket fungerade. Swartling ger henne en stående ovation. Den nya juryn kan bara instämma i hyllningskören.

Wildcard nummer tre, och det går till Twyla Lidén! Hon framför Trädgården en fredag. Här bjuds vi på sommarkänslor, kanske fel årstid för det? Jag inser snabbt också hur mycket bedömningen görs efter om man själv gillar orginallåten, och jag är väl inte Veronica Maggios största fan. Men finns inte mycket att klaga på gällande sången. Hyllningarna låter heller inte vänta på sig, både den nya och den gamla juryn är imponerade och Twyla får även lite snabb sångcoachning av Kishti.

Mollie Lindén fick bra respons i måndags, nu får vi höra Royals av Lorde. Det finns en härlig styrka i rösten och en självklarhet i allt hon gör på scenen. Låtvalet kanske inte är det mest spännande ikväll, men framförandet gör ändå numret väldigt intressant. Även här känns det givet med en plats bland topp-3 i år, tjejerna levererar verkligen. Daniel påpekar just detta direkt efter numret, tjejerna dominerar. Kishti blandar in politik och menar att det här överbevisar vissa feltänkare och att ”vi behöver alla”. Anders försöker vara konstruktiv och önskar mer spännande låtar i fortsättningen.

Vi börjar närma oss slutet, och nu är det dags för kvällens sista direktkvalificerade artist, Philip Spångberg, som framför Kings of Leons Use Somebody. Hans röst är som klippt och skuren för låten, mycket smart med andra ord. Han får trycka på ganska bra för att sätta verserna, men det verkar också vara en del av scenspråket. I refrängen blir det lite ansträngt, men nog är det ändå ett framträdande som går genom TV-rutan, ett fullgott jobb. Bard berömmer rösten, men vill få fram artisten Philip, han vill inte se en vanlig ”svenne”. Den gamla juryn är mer positiv och Swartling är imponerad av framträdandet, som överglänser gårdagens.

Så var det dags för kvällens sista wildcard! Det går till Petter Hedström som framför Closer med Kings of Leon. Det är ett okej framträdande, men det händer inte speciellt mycket, varken i låt eller i röst. Medan andra deltagare har spicat upp mindre spännande låtar lyckas Petter inte med samma sak här. Kvällens sista wildcard riskerar att missa finalen här. Daniel ifrågasätter kvällens sista wildcard och menar att han gärna sett någon annan. Clabbe visar förståelse, men menar också att det var på tok för falskt. Den nya juryn, som valde Petter, är förvånade över utgången och trodde mer på Petter…

… men vi var ju inte helt klara ändå. Ludvig Turner vann playbiljetten och framför, för första gången, live med I don’t wanna miss a thing av Aerosmith. Kan han övertyga juryn, som aldrig sett honom förut? Ludvig känns som en före detta rocksångare, med ett ganska lågt register vilket kanske inte är optimalt för låten. Visst låter det skapligt, men man blåses inte av stolen direkt. Laila och Anders är sålda på denna rockkille, Bard menar att han hade varit såld på detta också ”om han haft äggstockar”. Kishti gillar det också, men Swartling riktar kritik mot sången som han tyckte var svajig.

 

Så var det klart, vid 22.00 har vi resultatet!

 

Texten uppdateras under kvällens gång….