Den avslutande dagen på årets Way out West bjöd på en maffig kavalkad av  svenska kvinnliga artister i olika genrer och former. Och den som levererade bäst var Robyn.

Det har ju klagats en hel del om att festivaler inte bokar kvinnliga akter. Way out West har i år visat långfingret åt alla arrangörer som påstår att det är ”svårt”. Det är inte alls särskilt svårt. Det gäller bara att öppna ögonen.

Linda Pira - Ladies First. Foto: Carl Björklund

Linda Pira – Ladies First. Foto: Carl Björklund

Lördagens första höjdpunkt var Linda Pira – Ladies First, en föreställning som först framfördes på Dramaten och som framförde en festivalanpassad variant för Way out West. Dock lyckades de tyvärr pricka in helgens regnskur och även om tjejerna på scen jobbade hårt på att få igång publiken så lyfte det inte till den nivå som föreställningen förtjänade. Men avslutande Knäpper mina fingrar är en lysande låt, det kunde inte ens ett Gbg-regn ta ifrån dem.

När Veronica Maggio släppte sin debutsingel Dumpa mig så hade jag aldrig kunnat ana att  hon några år senare skulle locka storpublik till Way  out West på största scenen. Och den största snackisen under festivalen var om Håkan Hellström skulle dyka upp under den gemensamma succélåten Hela huset. Det besvikna sus som gick genom publiken när Håkan Hellström inte kommer upp på scenen, ja den tar jag med mig till graven. Men som Maggio sa: ”Kungen av Göteborg behöver också vara ledig”. Nåja. Maggios spelning var välkomponerat, stabilt, kompetent men med den där sårbarheten och sköra i henne gör att det alltid känns äkta och genuint. Allsången till Snälla bli min var konsertens höjdpunkt. Oerhört fint.

Veronica Maggio. Foto: Carl Björklund

Veronica Maggio. Foto: Carl Björklund

Men det är ju Robyn som är årets höjdpunkt (jämte Mapei). När hon äntligen dyker upp och inleder med Be Mine! så skakar hon om hela publiken. Det är roligt, energiskt, piggt och en väl sammansatt låtlista med en bra blandning av gammalt och helt nytt material. Den avslutande delen  av spelningen  genomför hon med Röyksopp och då förvandlas Slottskogen till ett gigantiskt disco.

Robyn & Röyksopp. Foto: Carl Björklund

Robyn & Röyksopp. Foto: Carl Björklund

Årets upplaga har varit svagare än de övriga åren. Men trots detta så har nästan 28 000 besökare tagit sig till den åttonde Way out West. Det man framför allt har bjudit på i år är roliga svenska akter och bra kvinnliga artister. Men om de ska behålla sin position som Sveriges bästa festival får de erbjuda bättre akter. Det duger inte.