De senaste åren har Way out West kunnat skryta med stjärnor som Kanye West, Prince, Neil Young, Alicia Keys, Blur och många många många fler. I år saknas de stora, internationella namnen. Men vi får en mängd starka, svenska artister.

Rebecca & Fiona. Foto: Olle Kirchmeier/Way out West

Rebecca & Fiona. Foto: Olle Kirchmeier/Way out West

Det klagas lite här och där. Var är de stora namnen? Är Outkast något att skryta över – egentligen? Att dyka upp på en svensk festivalscen en sisådär tio år efter Hey Ya är en aning slött. Och handen på hjärtat – vem bryr sig om Motörhead år  2014 (är det en seriös bokning ens? Jag ligger sömnlös och grubblar över detta)?
Kanske är det så att Way out West inte längre behöver en Prince för att få festivalpubliken att vallfärda till Göteborg tre dagar i augusti. Vi kommer ändå.

Men i år har Way out West satsat på något annat. De svenska artisterna är plötsligt mer intressanta och när jag dyker ner i mitt schema är det just de svenska som jag har ringat in.

Under torsdagen bjöds vi på en helt fantastisk show signerad den svenska DJ-duon Rebecca & Fiona. Deras hybrid mellan techno och pop med en touch av disco, lockade storpublik. Jag vågar påstå att det var fler som såg Rebecca & Fiona än som kollade på Motörhead som spelade samtidigt vilket säger en del om både bokningen och publiken.

Jag älskar att Rebecca & Fiona inte snålar in på varken smink eller hår, att de bjuder på en show som innehåller deras största hits, en helt lysande cover på ABBA:s Take a chance on me samt att Markus Krunegård dyker upp och gör ett gästspel iklädd någon slags snömankostym. Krunegård som för övrigt spelade nån timme tidigare och det var en av de sämsta spelningar jag har sett. Han var bättre i snömankostymen.

Neneh Cherry Foto: Annika Berglund/Way out West

Neneh Cherry   Foto: Annika Berglund/Way out West

En annan svensk artist som spelade under torsdagen var Neneh Cherry och ja, egentligen ville jag bara höra  Buffalo Stance. Och vet ni? Jag fick det. Så tuktas en festivalpublik.

Gårdagens höjdpunkt var dock inte en svensk. Det var irländske Hozier som jag för ett dygn sedan aldrig hade hört talas om. Hans spelning på Polketten igår var helt magisk. Låten Take me to Church har snabbt blivit en favorit. Jag rekommenderar er att kolla in videon. Den är tung men väldigt bra.

På samma klubb uppträdde även den gamla The Voice-deltagaren Nicole Sabouné som hade Melodifestivalvinnaren Ola Salo som coach. Hon tog sig till semifinal men slogs sedan ut. Hon har fortsatt med musiken och hennes Win this life har blivit en hit. En tjej att hålla koll på.

I dag ska jag kolla på: Mø, Mapei, Icona Pop och Outkast (alltså, Hey Ya är ju en jävligt bra låt).