1999. 2000. 2003. 2004. 2005. 2006. 2008. 2009. 2013. 2014.
Det är inte alla artister som stått på Eurovisionens scen hela tio gånger. Men med årets uppackande av Sanna Nielsen firar körsångerskan Dea

© Jörg Zimmerli

© Jörg Zimmerli

Norberg sitt tioårsjubileum på festivalens scen.

- Det måste ju vara något slags rekord! 

Dea Norberg gjorde sin kördebut i Melodifestivalen bakom bästa vännen Charlotte Perrelli 1999. Och det blev fullträff direkt. Segern i Melodifestivalen ledde dem till Jerusalem, där de som bekant kammade hem Sveriges fjärde vinst i Eurovision Song Contest. Och sedan dess har det rullat på för sångerskan. Dea är minst sagt en veteran i de här sammanhangen. Förutom flera år i Melodifestivalens huskör har hon hunnit med krogshower med Lena Philipsson, världsturné med Roxette och att vara en av fyra sångerskor i Cirque du Soleil’s Las Vegas-stationerade show ”Viva Elvis!” – en unik hyllningsföreställning till Elvis Presley med stenhård gallringsprocess. För att nämna något, alltså, av en meritlista som skulle få stora delar av Sveriges artistelit att blekna. Årets Eurovision Song Contest markerar dessutom hennes tionde. Något form av rekord, måste det väl ändå vara?

– Jag tycker det också! Det är ju helt sjukt! Det känns ju som att… fan, nu har jag gjort det här många gånger! Jag får köpa en flaska champagne och bjuda på, och tacka för att jag fått vara med så många gånger! skrattar Dea.

– Det är lika roligt varje gång!

Årets Eurovision-uppdrag är, som bekant, att Dea är en av fem sångerskor som backar upp vårt eget hopp, Sanna Nielsen. Tillsammans med Jessica Marberger, Jeanette Olsson, Britta Bergström och Thérèse Löf Amberg ger hon från scen stöd åt Nielsen. I Melodifestivalen backades Nielsen endast upp av Jessica Marberger och ytterligare en körsångerska, men då låg det också ett par förinspelade stämmor på backtracket. Något som inte tillåts i Eurovision. Istället har man valt att utnyttja max antal medverkande personer på scenen.

Det har uppkommit en hel del frågor kring att Sanna ska ha en full körstyrka med sig på scen, då de flesta anser att hon är en väldigt kompetent sångerska och skulle klara det lika bra själv. Hur kommer det sig att hela körstyrkan utnyttjas till Eurovision?

– Ja, jag vet inte om jag kan svara på det… När man ändå får ha sex personer med sig på scen så är det kanske kul att toppa det med lite kör? Sen kan de ju mixa det som de själva vill ha fram det. Jag tror nog att Sannas röst kommer att komma fram starkt ändå, och så finns vi där i bakgrunden bara och gör det ännu fetare, hahaha!

Vi ska ju bara vara en effekt.

Blir det mer en körmatta än dub, tror du?

– Allting beror på hur man mixar det. Vi har ju ett körarr, så vi är definitivt mer kör än dub! Jag tror att det ligger ganska mycket kör även på originalet, gör det inte det? Vi ska ju bara vara som en effekt som stärker Sanna.

Något som Dea Norberg definitivt upplevt så är det utvecklingen av Melodifestivalen och Eurovision – inte minst på körfronten. Det kan och bör noteras att första gången Dea körade kompades bidragen fortfarande på plats av en liveorkester. Idag ser ju tävlingen inte direkt lika dan ut. Men hon menar att det fortfarande är lika roligt.

© Sander Hesterman (EBU)

© Sander Hesterman (EBU)

Vad är det som gör att du vill återkomma till Eurovision så många gånger? Du har ändå gjort fler Eurovisions än Melodifestivalen…

– När jag har fått frågan om Eurovision så har det ju varit lätt att säga ”ja!” med ett leende. Man får ju resa tillsammans med sina goa kompisar! Så det är ju verkligen att förena nytta med nöje varje gång. Det är ju roligt av den anledningen – och så är det ju världens roligaste jobb! Nu är det ju några av mina närmaste vänner jag åker med, värsta gänget, så det är ju skitkul!

Är det roligare med Eurovision än med Melodifestivalen?

– Det är ju inte alls lika hårt schema för oss i kören. Självklart är det mer för artisten, de har ju jättemycket intervjuer hela tiden. Men för oss blir det ju att man får njuta också, inte bara jobba. Det är så otroligt många länder som är med så för att få ihop tiderna på arenan så är det ju ganska så uppdelat liksom. Så man har en koncentrerad timme, eller en och en halv, och sen kör man.

Så då kanske det finns mycket tid till att uppleva de olika städerna?

– Jaaa! Åh ja! Staden som har Eurovision vill ju verkligen visa upp sig från sin bästa sida. Så man får ju verkligen se många fina saker – och man får gå på ambassadmiddagar… Det är roligt! De bjuder alltid till när det är Eurovision – det blir festligt!

Det har ju blivit ett par städer för Dea under de passerade tio tävlingarna. Jerusalem, Moskva, Aten och Istanbul, för att nämna några. Och nu korsar hon bara sundet för att hamna i – Köpenhamn.

– Köpenhamn känns jättekul! Vi är alla väldigt glada för att det är där, faktiskt. Det är ju en otroligt trevlig stad att hänga i, så det känns bra.

Nu är det ju ändå tionde gången du är med. Är det någonting som du tycker ha varit roligast, som du minns specifikt?

– Självklart var det med Charlotte (Perrelli) 99. Det var första gången jag var med, och så vann vi! Det var otroligt mäktigt.

– Det var ju väldigt speciellt 99. Då var vi ju hela vägen borta i Israel! Jerusalem! Så det var ju väldigt annorlunda från hur vi har det här. Det är nog den resan jag minns mest. Men varje resa har levt sitt eget liv, på något vis. Det är ju starka minnen från allihopa, faktiskt. På grund av att man är i olika städer så kommer man ihåg ganska specifikt vilka som var med och så…

– Sen var det ju faktiskt väldigt roligt att vara på hemmaplan förra året! Att bara vara med Robin (Stjernberg) i arenan… det var en helt otrolig respons när man klev ut på scenen! Det var mäktigt!

När Dea pratar om Eurovision gör hon det med glädje och värme. Resor, vänner och det vi alla brinner för allra mest – musik. Men allt har inte varit guld och gröna skogar under de passerade åren.

Jag höll på att börja gråta efteråt.

Är det någonting som har gått riktigt fel någon gång?
– Det var ett genrep med Malena Ernman i Moskva 2009. Då fick jag fel lyssning, fel dosa till mitt headset, så i det genomdraget hörde jag bara en italiensk kvinna skratta och prata genom hela låten istället för att höra min egen röst. Så jag fick försöka mima, försöka hålla kontakt med kameran, sätta koreografin och så vidare… Men det enda jag hörde var alltså någon som babblade hysteriskt på italienska!

– Det var fruktansvärt! Jag höll på att börja gråta efteråt. Det var ju ingen som fattade vad jag hade varit med om under de tre minuterna! Jag bara skrek när vi kom av scenen, att ”jag hade fel lyssning!”.

– Ingen förstod någonting, skrattar Dea.

– Det är nog det värsta som hänt! För man har så mycket att tänka på. Att man ska tajma med varandra, och de tittar på så små grejer; vinklar och andra saker. Så hör man inte riktigt musiken, och inte sig själv. Så funderar man på om man ska sjunga ändå, eller om man ska skita i att sjunga och bara mima… Och det är också svårt att bara mima, när man är van vid att sjunga. Så det är nog det värsta. Men det syntes ingenting tydligen! Så det var ju tur att jag höll mig lugn!

Ett proffs, med andra ord. Dea är ju minst sagt veteran i dessa sammanhangen. Likväl som hon har kammat hem hela klabbet med Charlotte Perrelli 1999, hamnat i den övre delen av poängtavlan tillsammans med Lena Philipsson 2004, Fame 2003 och Carola 2006, så har hon också smakat på den sura botten med Martin Stenmarck 2005 och Charlotte Perrelli 2008. I år är Sanna Nielsen och hennes ”Undo” minst sagt favorittippad – framförallt av fansen.

Hur tror du att det går? Tror du att det lutar mot vinst?

– Oj! Det är ju alltid konstigt att försöka spekulera om det… Men det som är skönt med Sanna är att hon har stenkoll på sina nerver. Och hon känns peppad och stadig! Hon kommer säkert att göra sitt bästa framträdande och leverera jättebra. Det är jätteskönt att backa upp en sådan artist, som man känner sig så trygg med. Och att vi har så kul! Sen så vet man ju aldrig hur det går i Eurovision. Det kan ju verkligen gå hur som helst. Hur det än har tippats så vet man ju faktiskt aldrig åt vilket håll det far.

Hur laddar ni upp de kommande dagarna?

– Vi ska ju sitta i Nyhavn, umgås och lapa sol! Haha! Sen kliver vi upp på scenen, glada och lyckliga, och så kommer det förhoppningsvis att låta fint!

Imorgon smäller det för Dea Norberg, Sanna Nielsen och resten av den svenska delegationen. Då kliver de upp på scenen i Eurovision Song Contest för att försvara de blågula färgerna, och förhoppningsvis ta ”Undo” till lördagens final. Vad som än händer kan vi garantera en sak – att där Dea Norberg står på scengolvet, är hon riktigt, riktigt lycklig över att vara.