Ellen Benediktson var utvald av Christer Björkman. Okänd för svenska folket innan första deltävlingen på hennes hemmaplan så skrällde hon sig till årets final. Poplight mötte Ellen för att höra lite hur livet har blivit i samband med hennes medverkan i Melodifestivalens final.

Ellen Benediktson

Ellen Benediktson

Det är en avspänd Ellen Benediktson som tar emot Poplight i sin loge, bara några timmar innan det är dags för final. Under ytan pyr förstås nervositeten. Men hur det än går i finalen så kan man säga att Ellen är en vinnare som bara på några månader har lyckats ta sig från en vanlig och lugn tillvaro i gymnasiet till finalen i Sveriges största musikunderhållningsprogram.   Ellens karriär som artist har gått som på räls och fortare än tåget just nu kan man säga.

− Jag hade ju faktiskt aldrig tänkt mig att vara med i Melodifestivalen överhuvudtaget.  Men det hade ju varit dumt att tacka nej nu när man fick ett erbjudande. Fast om det hade varit som så att låten inte hade varit bra och jag inte kunnat stå för den, då hade jag tackat nej, faktiskt, säger Ellen med ett behagligt lugn till Poplight.

Storyn som de flesta antagligen har hört vi det här laget är kanske ändå bäst att repetera. Ellen var stand-in förra våren för Frankrikes artist i Eurovision när de tekniska genrepen genomfördes i Malmö Arena. Det här var ett extrajobb som musikskolelever i Skåne tillfrågades om. Ellen hade knappt tänkt att söka till jobbet. Men på omvägar så hamnade hon i Malmö Arena till slut  Christer Björkman la märke till hennes utstrålning och talang under repen och la hennes namn på minne. Så i oktober ringde han plötsligt upp Ellen och erbjöd henne låten ”Songbird”.  Ett erbjudande som ändå krävde en viss betänketid.

− Hade låten känts helt fel så hade jag ju inte ställt upp. Det är farligt om jag hade råkat nischa mig fel och ställt till det för resten av min karriär. Det är viktigt att välja rätt i början. Men med låten ”Songbird” känner jag mig trygg. Jag tycker bara att detta gynnar mig, konstaterar Ellen, en artonåring som har många tankar kring musik och artistliv och som redan nu får mycket erfarenhet av verkligheten.

Jag vill vara bäst i det mesta.

Christer Björkman visste vad han gjorde när han ringde upp Ellen, kan man slå fast. Tanken slår att det fanns en plan bakom alltsammans. Att Ellen var beräknad att göra en skräll i Malmö och bli en av årets stora överraskningar i årets Melodifestival. Det finns alltid utrymme för åtminstone en ung och okänd som plötsligt får ett genombrott över en natt. Det är Melodifestivalen när det är som bäst och en nödvändig ingrediens varje år.  Publiken älskar det. Men hur orkar man som ung artist, oerfaren av de stora sammanhangen med att hantera denna nya plötsliga tillvaro och all den stress allt detta medför?

− Jo det är ju stressigt hela upplevelsen. Jag går ju i gymnasiet fortfarande, sista året dessutom. Jag undrade en hel del hur jag skulle kunna hinna med allt det här. Allting har gått så snabbt på bara några månader. En omtumlande upplevelse, som samtidigt är jättekul. Det här har ju öppnat upp så många dörrar för mig. Jag har ju alltid velat syssla med musik. Det är så stort att känna att man har kunnat nå ut och nått genom rutan och att folk gillar det, så det har ju varit värt alltsammans, menar Ellen.

Det känns ju onekligen som du har valt rätt karriär här i livet med tanke på vilket flyt du har. Men hinner du med dina studier?

− Jag är ju en högpresterande person.  Jag vill vara bäst i det mesta. Men jag har fått ta och lugna ner mig litegrann just nu. Jag måste ju ändå prioritera. Det är musiken som är viktigast för mig. Fördelen är ju att jag ju pluggar jag ju musik och det ämnet går ju verkligen bra för mig just nu! Däremot är det värre med min franska. Det ämnet har blivit lidande. Språk är ju en färskvara och har man inte övat det på tre månader så märker man att resultaten snabbt försämras.

Man får ju hoppas att frankofilen Christer Björkman inte har fått alltför dåligt samvete för att han orsakat att Ellens franska har försämrats. Det lär ju knappast vara troligt. Detta kompenseras ju onekligen för Ellens del av att så många fler dörrar har öppnats upp för henne. Melodifestivalens musikdrömfabrik ånyo lyckats odla fram ytterligare en ny stjärna. Hur tänker Ellen framåt då, vad händer egentligen efter att strålkastarna släckts i Friends arena? Finns det risk för att det blir helt tyst då?

− Jag tar studenten i vår och planerna är därefter är göra fler låtar. Först och främst ska jag in i studio med olika producenter och så får vi se om det blir en EP eller ett helt album. Jag vill hitta min grej. Den här låten visar att jag kan sjunga men jag vill ju få visa vad jag kan göra mer.

Vad är det för stil du tänker dig då?

− Jag vill köra något mer tuffare. Jag lyssnar på elektronisk musik. Den tyngre varianten. Depeche Mode exempelvis, lite mystiskt och tyngre. Så dessa influenser vill jag ha tillsammans med att jag kan ha låtar som gör att jag kan visa upp min röstkapacitet.

Vad hade hänt om du aldrig fått erbjudandet och aldrig ställt upp i Melodifestivalen?

− Jag hade fortsatt med att plugga musikproduktion. Jag tycker att det är viktigt att ha en bra grund. Jag tänker ändå försöka fortsätta att plugga. Ska man in i en studio med etablerade producenter så är det mycket lättare att få som man vill om man vet vad man snackar om!

Åter till den stundande finalen i Friends arena. I skrivande stund är det bara några timmar kvar. Det är en tävling med enligt vad många anser ett starkt startfält. Samtidigt som många andra anser att alla låtar i år bara är skit. Hursomhelst så är konkurrensen stor. Hur hanterar Ellen tävlingsnerverna och vad tror hon om sina chanser;

− Jag försöker att inte tänka på det så mycket. Men jag tycker att det är roligt att det är ett starkt startfält. Det är så många bra låtar och jag tycker att det är kul att det är så många olika typer av låtar i olika genrer.

Hur tror du att det kommer att gå?

– Men det är jättesvårt att tippa hur det kommer att gå. Det handlar om de där tre minutrarna men så vet man att folk därhemma kanske bara slötittar och knappt hänger med i vad som händer så det gäller att komma fram i rutan och nå fram direkt till folk. Det verkar som om jag lyckades med det sist – att nå fram till folk och det glädjer ju mig.

Är dansk medborgare

Samtidigt som Ellen har uppmärksammats i hela Sverige, så pluggar hennes klasskamrater vidare på Heleneholms gymnasium. Oavsett talang och skicklighet så är det många gånger tillfälligheter och tur som styr artistkarriärer. Det är en hård tillvaro att vara artist. Ellen är en av de lyckliga få som får möjlighet att prova på detta i unga år.

Vad säger dina klasskamrater i skolan om alltsammans, har du upplevt mycket avundsjuka?

− Det är ju alltid en konkurrenssituation. Jag trodde nog det skulle vara lite bittra miner, men det har det faktiskt inte varit. Jag har faktiskt bara fått positiva reaktioner på detta. Dom anordnar till och med en fest på skolan på lördag kväll där alla på skolan ska följa hur det går för mig.

Det låter ju kul. Tänk om du vinner på lördag. Det blir ju väldigt nära för dig till Köpenhamn då!

−Ja precis och vet du, jag är faktiskt till och med dansk medborgare!

Jasså, där ser man. Vi har ju skrytigt en del i Sverige om att Emmelie de Forest (fjolårsvinnaren i Eurovision) är halvsvensk. Så då kan vi ju köra på det spåret nu, med att du är dansk och tävlar i Danmark för Sverige.

−Ja, vi kör på det konceptet, tycker jag!

Hur vill du sammanfatta din upplevelse med Melodifestivalen, so far?

−Det här är en grej som jag kommer att minnas i hela mitt liv och som jag kommer att tänka hur stort och häftigt det hela var. Men just nu är det väldigt svårt att ta in att det hela faktiskt har hänt. Det är amazing!