Helena Paparizou

Helena Paparizou

Som 17-åring slog hon igenom med dunder och brak i etnopopduon Antique. Med ”Opa Opa” tog de Europa med storm och resten är, som man säger, historia. När Antique splittrades klev Helena Paparizou själv fram i rampljuset och hade ett år senare en Eurovision-seger på sin meritlista. Sen blev det tyst. Knappt ett ord om Paparizou florerade i svensk media på flera år. Men nu är hon tillbaka, kanske starkare än någonsin.

 

Det är en avslappnad och glad Helena Paparizou som möter mig i hotellobbyn. Helt klädd i svart och väl uppiffad hade den forna Eurovision-vinnaren kunnat ge ett intryck av att vara svår och sval, men tvärtom. Helena möter mig med ett stort leende och en kram. I ena handen håller hon en mugg med motiv på Pippi Långstrump och samtidigt byter hon några ord med sin grekiske stylist, Al Giga.

– Jag är en svenskfödd grek, ler hon. Jag har tagit det bästa av båda kulturerna!

För det är en evig diskussion, det där. Är hon svenska eller är hon grek? Helena Paparizou är född och uppvuxen utanför Göteborg av grekiska föräldrar men har i flera år bott och arbetat i Grekland. Hon själv menar att hon har fått det bästa av två världar.
– Jag är ju grek! Båda mina föräldrar är ju greker, jag är den förstfödda generationen barn till invandrare. Jag är ju liksom grek i mitt blod. Och i mitt temperament! Det lovar jag dig! Du vill inte se bli mig arg, skrattar hon.

– Jag känner ju ändå att jag är svensk. Jag är uppvuxen i den svenska kulturen och mentaliteten, med den goda diplomatin.

Det kan helt klart bli kulturkrockar. Medan greker är kända för att vara yvigare, hårdare och mer högljudda är kanske svensken snarare tystare, lite vänare och, för att använda ett klassiskt ord, lagom.

– Det är många gånger jag fått säga till mig själv att ”lägg den här svenska mentaliteten på hyllan, för nu är du i Grekland!”. Det får jag fortfarande göra. Men jag tror att den mentaliteten tagit mig väldigt mycket fram i mitt liv. Jag ser till att jag behåller det bästa från båda kulturerna, både när det gäller mentaliteten och levnadsstilen. Och jag mår superbra av det!

Reaktionerna på att hon nu äntrar den svenska Melodifestivalen har från den grekiska publiken varit blandad. Hon berättar att det till största delen varit positiv feedback.

– Men det är självklart att man fått höra att jag är en förrädare! Fast jag känner mig inte som en förrädare.

Ett spontant beslut

Hur känns det att vara här?

– Det känns så himla roligt! Jag är så himla glad att jag gör sådana spontana val i mitt liv! För det här var ju verkligen jättespontant att jag bestämde mig för att vara med i Melodifestivalen. Det var ju låtens fel! Det är ju därför jag är här! Så det är egentligen låten som har lockat mig till Melodifestivalen.

När Helena Paparizou första gången hörde låten ”Survivor” hade låtskrivarna Bobby Ljunggren, Henrik Wikström, Karl-Ola Kjellholm och Sharon Vaughn redan bestämt sig för att låten skulle skickas in till Melodifestivalen. Hon blev så pass fäst vid låten att hon bestämde sig för att följa med på Melodifestivalresan. Ett beslut som hon är väldigt glad över.

– Jag har en fantastisk vecka, jag kommer inte glömma en enda sekund och jag känner mig som person så mycket mognare än vad jag gjorde när jag var 23 och fick uppleva hela den där fantastiska veckan i Kiev. Jag kommer inte ihåg så jättemycket vad som hände. Allt kändes så viktigt fast oviktigt samtidigt, allt gick på löpande band och man gick på sista energin ut.

_ABI0474S

Jag är hundra procent här

Igår, den 31 januari, fyllde Paparizou 32 år. Något som hon ser positivt på, inte minst i Melodifestivalsammanhang.

– Jag känner att, Gud vad skönt det är att mogna i livet! Att känna att man vet varför man tar besluten. Jag är verkligen hundra procent här. Det är fantastiskt.

Paparizous karriär startade som bekant i bandet Antique tillsammans med hennes barndomsvän Nikos Panagiotidis. Efter att duon släppt sin första singel, ”Opa Opa”, klättrade de på listor över hela Europa och därefter följde mängder av singlar, tre album och en medverkan i Eurovision Song Contest 2001 som kammade hem en tredjeplats till Grekland. När duon bildades var Paparizou bara 17 år gammal och för att satsa helhjärtat på Antique tvingades hon hoppa av gymnasiet. Ett beslut hon ibland kan ångra.

– Hade jag fått lov att göra saker och ting annorlunda så hade jag nog velat stå på mig, så att jag hade fått avsluta min utbildning. Om det är någonting som är jätteviktigt i livet så är det verkligen studentåren. För de kommer aldrig att komma tillbaka. Och att vara vuxen, det får man lov att vara hela livet. Så fort du tar studenten så måste du vara vuxen. Jag gav mig in i vuxenvärlden några år för tidigt, tycker jag.

– Om jag idag själv hade haft barn och hade sett att mitt barn hade fått den här möjligheten så hade jag inte tagit bort möjligheten från barnet, men jag hade pushat på mer när det kom till skolan. Du måste resa med dina klasskamrater, du måste ha roligt, du måste leva, det är ju dina ungdomsår!

Hon berättar att hon ibland kan känna sig utanför när hon umgås med sina svenska barndomsvänner. När de pratar om minnen de har ihop som hon missade är det att hon känner ett uns avund. Helena är dock noga med att påpeka att hon upplevt mängder av andra saker istället, som de inte fått uppleva, men att hon önskar att hon fått vara med om allt roligt som hennes vänner gjorde.

– Jag lät karriären stjäla lite av mina student- och ungdomsår.

Det är, med andra ord, en klok människa som sitter bredvid mig i soffan. Från Antique följde sedan diverse skivsläpp och lansering på den grekiska marknaden, innan hon slutligen igen fick uppmärksamhet i Sverige och resten av Europa genom att kamma hem segern i Eurovision Song Contest 2005 med ”My Number One”. Nu har det gått nio år sedan vinsten, nästan ett helt decennium som Paparizou själv påpekar, och det har varit ganska tyst om henne i Sverige de senaste åren.

Jag har ju minnesluckor från den perioden.

Kände du att du behövde den här tiden? Det har ju ändå pratats om det lite då och då genom åren…

Christer (Björkman) har ju frågat nästan varje år. Det känns ju nästan lite skämmigt, men det är inte så att jag nonchalerat Melodifestivalen utan mestadels har det varit för att jag aldrig haft en låt i handen. Och då var det ju enklare att säga tack, men nej tack. Samtidigt kände jag att jag har upplevt Eurovision i det stadiet då det bara var tjugo länder och en tävling, och sen har jag levt hela faderullan med semifinaler, samtidigt som jag reste till sjutton länder och jobbade på en nattklubb… Jag har ju minnesluckor från den perioden. Så jag kände helt enkelt – been there, done that!

Jag vet att jag läste en intervju med dig för ett par år sedan där du sa att om du skulle ställa upp i svenska Melodifestivalen, så skulle du vilja tävla med en modern Nordman-inspirerad låt…

– Har jag sagt det?! Haha! Jag älskade Nordman när jag var yngre!

– Men man ska ju alltid försöka se till så man får olika genrer i det man gör. Rydbak gjorde ju verkligen en poppig folkdänga och han vann ju! Så jag kände väl att… nu har det nordiska ändå funnits! Det var ju väldigt trendigt ett tag att man framhävde sina egna folkliga musikkulturer. Den genren var det ju egentligen Sertab som började med 2003, och sedan Ruslana 2004…

Hon jämför med sin egen ”My Number One”.

– Det var nästan alla Greklands traditionella instrument! Det var en kretensisk lira, en lira från norra Grekland, en laouto som är ett bouzouki-liknande instrument från Kreta, och så bouzouki! Det enda vi inte hade var klarinett!

– Den som jag tror egentligen avbröt mest den folkliga trenden var nog Loreen. Jag tyckte att hon var helt fantastisk! Jag sa redan när jag var i Globen och gjorde ”Popular”, att det där, det där är vinnaren. Inte bara för Melodifestivalen, utan för hela Eurovision!

Och så blev det ju också. Men det är inte alltid Melodifestivalen och Eurovision leder till vinst.

– Många har frågat mig om jag tror att Eurovision kan skada en karriär, att om det inte går bra så kommer det att gå åt hellsikotta med karriären. Och jag måste säga att, nej, det gör inte det. Det kan verkligen inte förstöra ens karriär. Utan det är när det är, den låten kan alltid bli en jättehit även om man inte vinner och så är det ju egentligen bara en bråkdel av en platta som en artist har att ge ut. En artist har ju så mycket att ge!

Foto: Mattz Birath, Poplight

Foto: Mattz Birath, Poplight

Tillbaks till Sverige

Om det är något Helena Paparizou tycks brinna för så är det unga människors förmåga. Hon nämner att en av anledningarna till att hon själv inte känt sig ”tvingad” att söka sig till Melodifestivalen är för att hon anser att forumet är något alla ungdomar som älskar musik borde få ta del av. Hon var själv 23 när hon vann hela tävlingen, och hon menar att alla ungdomar borde få samma chans. Med det sagt menar hon dock inte att hon är beredd att ge vika för andra tävlande.

– Vinst ger en extra krydda i livet. Och ibland kan jag sakna den extra kryddan… Jag menar inte på något hotfullt sätt, utan att jag själv bara känner att jag vill krydda till det lite! Sen känns det som att det blir en väldigt fin comeback också! Det finns vissa som kommer att komma ihåg vem jag är, och vissa som inte alls vet vem jag är! Så det ska bli spännande!

För planen var ju från början att söka sig tillbaka till Sverige redan under förra hösten. Tanken var att plattan ”One Life” – Paparizous första engelskspråkiga platta sedan 2007 då hon släppte ”The Game of Love” – skulle ha släppts i november. Men så kom en Melodifestival i vägen och den då fullbordade plattan sköts helt enkelt upp.

– Det enda vi har bytt ut är omslaget, för jag bestämde mig för att byta hårfärg, skämtar hon.

Albumreleasen blir istället den 26 mars, då innehållandes även bidraget ”Survivor”. Plattan är en engelsk variant av en redan släppt skiva i Grekland, då med spår på grekiska och titeln ”Ti Ora Tha Vgoume”, som betyder ungefär ”vilken tid ska vi ut?”.

– Som att jag bjuder ut någon! ler Paparizou.

Mycket av materialet är skrivet av svenskar, och för den engelska versionen av albumet har texter nyskrivits. Konceptet är inte nytt, utan föregående engelskspråkiga platta var en variant av Helenas grekiska album ”Y’parxei Logos”. I processen har en del låtar fallit bort, då de varit mer anpassade för den grekiska marknaden. Istället förgylls plattan av ”Survivor” och ”Enough” – en duett mellan Paparizou och ingen mindre än Jill Johnson.

– Jag är så himla glad att jag fick samarbeta med Jill! Hon är en fantastisk artist. Vilken inspiration, vilken röst… vilken energi! En god människa. Hon gav mig jättemycket god energi. Det första jag kommer göra när jag kommer upp till Stockholm är att gå och kolla på hennes krogshow!

Du nämnde tidigare att du i Grekland jobbat på nattklubb, vilket kan liknas vid svenska krogshower. Skulle du vara öppen för att göra något liknande i Sverige?

– Absolut! Jag skulle jättegärna vilja göra någon form av Börsen-show eller Rondo-show… Men då gäller det ju alltid att komma fram med rätt koncept.

– I Grekland är de ju väldigt krävande, för man börjar sjunga klockan tolv och färdig vid sex på morgonen. Så jag har verkligen levt mig in i natten, haha. Jag har alltid älskat natten! Fast nu orkar jag inte längre, skrattar hon.

Jag skäms nästan!

Nu har hon tryckt på pausknappen i Grekland och är redo för att satsa helhjärtat på den svenska musikscenen. Med sju år sedan senaste plattan tycker hon själv att det är hög tid att komma tillbaka.

– Sju år sedan? Jag skäms nästan! Gud vad längesedan! skrattar hon.

Med nya plattan, kommer man fortfarande känna igen sig i det material du släppt tidigare?

– ”The Game of Love” var ju väldigt flickig. Precis som att jag har mognat från att jag var tjugotre till att jag nu fyller trettiotvå så har ju musiken också det. Men det är fortfarande popmusik! Det är bara lite mognare pop.

Helena menar dock att det är viktigt att folk får ett sammanhang och känner igen musiken från hennes tidigare singlar och album, framförallt med tanke på att hon har en musikalisk lucka på sju år. På nya albumet väljer hon helt enkelt att bygga från det gamla till det nya.

Men innan albumsläpp är det dags för det där stora, färgsprakande som är den största anledningen till att vi sitter i just den där soffan. Melodifestivalens första deltävling. Helena känns laddad och fokuserad. Hon poängterar vikten av att vara fokuserad på allt som händer och att omge sig själv med ett bra team. Förutom hennes svenska skivbolag har hon också med sig en grekisk manager, sin stylist och koreografer som hon jobbat med i flera år.

– Det enda jag inte gör är att läsa media. Jag håller mig verkligen borta. Varenda gång vi åker förbi en kiosk där det finns löpsedlar så tror jag att taxichauffören kör lite snabbare… för jag vill verkligen inte titta! Om jag läser något som är dåligt så kommer jag att må dåligt, det bara är så.

– Jag kommer säkert att googla mig själv på söndag…

En trygg, stabil och positiv Helena Paparizou inför kvällens Melodifestivaldeltävling, alltså. En person som verkar vara på helt rätt plats i livet, med båda fötterna på jorden och som med rak rygg fattar sina egna beslut. När vi avslutar intervjun med foton, lovord och kramar så kan jag inte låta bli att förundras. En av Melodifestivalvärldens absolut största artister bjuder på sig själv, pratar utan krusiduller om allt mellan himmel och jord, och lyckas vara en helt vanlig människa och superstjärna samtidigt.

Det, om något, borde göra oss extra stolta över att Helena Paparizou är svenska.

Foto: Mattz Birath, Poplight

Foto: Mattz Birath, Poplight

Stabilt på skyhöga klackar

Efter fredagens genrep strålade hon i Green Room – med en känslovåg som täckte både nervös, taggad och lugn.

– Det kändes jättebra! Trots jättehöga klackar! skrattar hon.
– Man blir ju mer och mer van, ju mer man går i dem. Så till slut kommer det kännas som att jag står barfota!
– …Not.

Du har ju en väldigt lång klänning också, finns det något orosmoment att du skulle snubbla på klänningen med klackarna?
– Det är pepparpeppar slå i trät! Ingenting händer! säger hon bestämt och knackar i träbordet.
– Oj oj oj! Kan du tänka dig? Tjopang säger det, och där ligger hon! Hahaha!

Paparizou passar på att hylla alla sina medtävlanden och anser själv att det inte finns en enda dålig låt i startfältet. Ikväll får vi se om hennes framgångssaga i Eurovisionvärlden fortsätter när hon och bidraget ”Survivor” går ut med startnummer åtta.